1. Dragprovningsmaskinens kraftvärde mäts genom en lastcell, förstärkare och databehandlingssystem. Det är känt från materialmekaniken att under förutsättningen av liten deformation är töjningen e vid en viss punkt av ett elastiskt element proportionell mot kraften på det elastiska elementet, och även proportionell mot den elastiska deformationen. Om man tar testmaskinssensorn av S-typ som ett exempel, när sensorn utsätts för en dragkraft P, eftersom en töjningsmätare är fäst på ytan av det elastiska elementet, och töjningen av det elastiska elementet är proportionell mot storleken på den yttre kraften P, är töjningsgivaren ansluten till mätkretsen, och dess utspänning kan mätas, och sedan kan kraften mätas.
2. Deformationen mäts genom en deformationsmätanordning, som används för att mäta deformationen av provet under experimentet. Det finns två chuckar på enheten, som är anslutna till den fotoelektriska kodaren installerad på toppen av mätenheten genom en serie överföringsmekanismer. När avståndet mellan de två chuckarna ändras, drivs axeln på den fotoelektriska kodaren att rotera, och den fotoelektriska kodaren kommer att mata ut en pulssignal. Denna signal bearbetas sedan av processorn och provets deformationsmängd kan erhållas.
3. Principen för att mäta strålens förskjutning är ungefär densamma som deformationsmätningen. Strålens förskjutning erhålls genom att mäta utgångspulstalet för den fotoelektriska kodaren.
